En nyexaminerad magisteruppsats på Göteborgs Universitet tar sig an frågan om medikaliseringen av transpersonella erfarenheter.

”Att bemöta en andlig kris inom en professionell kontext – ett Mad studies perspektiv på medikaliseringen av transpersonella erfarenheter.”
Av Savannah Rosén

Uppsatsen kan laddas ner som pdf;
https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/79324

In the West, to believe in the existence of spirits is to risk being labeled “mad”… (Letcher, 2007,s. 74).

Savannah Rosén arbetar som Kurator och behandlare och möter dagligen människor med svåra livshändelser. I sitt arbete har hon hon sett att många har en andlighet som ger dem mening och hopp, men att det är svårt att samtala om detta i handledning och professionella rum. Uppsatsen vänder blicken mot det bio-medicinska och naturvetenskapliga paradigmet som tenderar att medikalisera andlighet genom att diagnostisera erfarenheterna som psykos, vanföreställningar och hallucinationer. Med uppsatsen så önskar Savannah att nyansera samtalet och låta personers levda erfarenhet vara en del av samtalet. Uppsatsen har ett Mad studie perspektiv och önskar med det att skapa ett utrymme för ett annat narrativ inom det dominerande sekulära paradigmet. Mad studie perspektivet är ett relativt nytt område som vill ta mänskliga erfarenheter på alvar och inkludera de med levd erfarenhet in i forskning och kunskap (Rodéhn 2020; Beredsford, 2013). Mad studie ger utrymme till livsberättelsen, traumakunskap och till människans rätt att definiera transpersonella erfarenheter som meningsfulla. Utan att de blir mötta med skepsis och ett medikaliserande synsätt som enkom, psykos och galenskap. Mad studies betonar ”…vikten av en förändring av det västerländska samhället och hur vi relaterar till människor som erfar djupt mänskliga, meningsfulla och så kallade ”ovanliga” tillstånd. (Timander 2019, s. 167).

I uppsatsen intervjuas nio professionella inom vård och omsorg om hur man bäst bemöter och hjälper personer i en kris med transpersonella inslag (Rosén, 2023). Det är tydligt att det inte finns ett manualbaserat ”one fits all” bemötande, men att de viktiga komponenterna är; ett tryggt relationellt bemötande, ett icke medikaliserande narrativ som ”spiritual emergency”, stabilisering av symptom (helst utan medikamenter), hjälp i att sortera ut det psykologiska innehållet och bearbeta tidigare trauman och livshändelser, samtidigt som man benämner det andliga som reellt och meningsfullt (Rosén, 2023). Hodge, 2009, menar att spiritualitet ofta är en viktig komponent för tillfrisknande och att en behandlare kan och bör fråga om personens andlighet och om detta är ett stöd i personens liv.
Granqvist, 2020, skriver om sådana upplevelser som en kompensatorisk anknytning som inte är ovanlig för de med svåra livshändelser. Huguelet, et al. 2015, fann i en studie av 30 personer med psykos, att det fanns en hög grad av otrygg anknytning och att personerna i 2/3 av fallen använde en andlig representation som en anknytningsperson. Deras intervjuer visade att personernas inre arbetsmodeller av relationer och anknytning, ändrades av denna process till det bättre. ”In particular, it appears that some processes involved in spiritual coping might induce deep psychological changes” (Huguelet, et al. 2015, s 11). Körlin (2007), som är psykiatriker, beskriver det som att psykotiska upplevelser med andliga inslag, andliga kriser, kan resultera i förbättrad funktion och de har i regel ett kortvarigare förlopp. Vi behöver inte ta ställning till en metafysisk verklighet eller ej, det viktiga är att vi inte medikaliserar transpersonella erfarenheter som sjukliga, då de i flera fall faktiskt är hjälpare, en räddning och för personen en faktisk erfarenhet. Fenomenologi och respekt för personers levda erfarenhet kan hjälpa oss i att närma oss dessa erfarenheter med öppenhet. Erfarenheter som rör sig på ett spektrum mellan helt oproblematiska och som är möjliga att integrera i vardagen. Till ytterkants upplevelser där man omkullkastas av styrkan i erfarenheten och det vardagliga fungerandet upphör. Roxburgh & Evenden, 2016, har visat att klienter ofta inte berättar om transpersonella erfarenheter i terapi, då de är rädda att bli bemötta som om de är galna. En rädsla som dessvärre inte är ogrundad. Timander, 2021, beskriver en kvinna som har en transpersonell erfarenhet av Kärlek som fyller henne och hur hon blir diagnostiserad med psykos inom den svenska psykiatrin. Evans & Read, 2020, menar att den andliga krisen innehåller både psykologiskt material och andliga erfarenheter och därför är en ”psyko-spirituell” kris. De menar att den ofta kommer i två faser. Först genombrottet där personen blir som en främmande i samhället och får tillgång till en annan värld och en krisfas där det psykologiska och traumatiska innehållet bearbetas och integreras (Evans & Read, 2020).

Ordlista:
Transpersonell teori belyser att vi är mer än vår person, att det finns en spirituell/andlig dimension i tillvaron och människan (Cunningham, 2022).

Transcendens. Corneille & Luke (2021), beskriver transcendens som ett andligt uppvaknande där ego-gränserna upplöses och det vanliga och vardagliga upplevandet överskrids. Dessa erfarenheter innefattar både en förkroppsligad sensation och ett överskridande och utvidgande av kroppsgränser, för exempel sammansmältning med ”Gud” eller ett universellt medvetande (Winter & Granqvist, 2023).

Medikalisering betyder att vårt språk blivit psykiatriserat och vår vardagsförståelse av lidande idag ges medicinska förklaringar (Burstow, 2013; Svenaeus, 2014) Vi genomsyras av en medicinsk kultur, där vetenskapen tagit över att besvara meningsfrågorna och att det existentiella lidandet blir medikaliserat och sett som sjukt. Den biologiska psykiatrin bortser från individens sociala sammanhang och svåra livshändelser som upphov till lidande (Svenaeus, 2014).

Andlig kris / spiritual emergency är begrepp inom den transpersonella psykologin och används för att beskriva en ”psyko-spirituell” kris (Evans & Read, 2020). Begreppet myntades av psykiatern Stanislav och hans fru Christina Grof som genom sin levda erfarenhet skapat ett teoretiskt ramverk och metoder för att bemöta dessa personer, inte som psykotiska, utan som upplevandes extrema mentala tillstånd, medvetandenivåer och andliga erfarenheter (Grof & Grof 1989).

Mad studies som perspektiv, önskar att utmana de dominerande diskurser och ideologier som bidrar till den dominanta biomedicinska modellen. Samtidigt som man önskar vidga möjligheten för att människors upplevelser och uttryck kring mentala och känslomässiga tillstånd är olika och också ska få vara det (LeFrancois, Menzies & Reaume, 2013). Och detta inkluderar även transpersonella erfarenheter (Tenneys, 2022).

Referenser:
Beresford, P. (2013). Foreword. I LeFrancois, B., Menzies, R., & Reaume, G (red). Mad matters : A critical reader in Canadian mad studies. (s. ix-xii). Canada Scholars Press Inc.

Burstow, B. (2013). A rose by any other name: Naming and the battle against psychiatry. I LeFrancois, B., Menzies, R., & Reaume, G (red). Mad matters : A critical reader in Canadian mad studies. (s. 79-90). Canada Scholars Press Inc.

Carrington, A, M. (2017). A spiritual approach to social work practice. I Crisp, B. (red). The Routledge Handbook of Religion, Spirituality and Social Work (1st ed., Routledge international handbooks). (s. 291-299). London: Routledge.

Corneille, J., & Luke, D. (2021). Spontaneous Spiritual Awakenings: Phenomenology, Altered States, Individual Differences, and Well-Being. Frontiers in Psychology, 12, 720579.

Cunningham, P. (2022). Introduction to transpersonal psychology : Bridging spirit and science.

Evans, J. & Read, T. (2020). Breaking open. Finding a way through spiritual emergency. Aeon.

Granqvist, P. (2020). Attachment in Religion and Spirituality. New York: Guilford Publications.

Grof, S. & Grof, C. (Red). (1989) Spiritual emergency – When personal transformation becomes a crises. Tarcher Putnam.

Hodge, D. (2009). Secular Privilege: Deconstructing the Invisible Rose-Tinted Sunglasses. Journal of Religion & Spirituality in Social Work, 28(1-2), 8-34.

Huguelet, P., Mohr, S., Rieben, I., Hasler, R., Perroud, N., & Brandt, P. (2015). Attachment and coping in psychosis in relation to spiritual figures. BMC Psychiatry, 15(1), 237.

Körlin, D. (2007). Tidskriften för svensk psykiatri. 3 aug. Tema: Själ och ande. Tidskrift för svenska psykiatriska föreningen, svenska barn- och ungdomspsykiatriska föreningen och svenska rättspsykiatriska föreningen. https://docplayer.se/68716501-Tidskriften-for-svensk-psykiatri.html

Letcher, A. (2007). Mad Thoughts on Mushrooms: Discourse and Power in the Study of Psychedelic Consciousness. Anthropology of Consciousness, 18(2), 74-98.

Menzies, R,. Reaume, G,. & LeFrancois, B. (2013). Introducing mad studies. I LeFrancois, B., Menzies, R., & Reaume, G (red). Mad matters : A critical reader in Canadian mad studies. (s. 1-22). Canada Scholars Press Inc.

Rodéhn, C. (2020). Galenskapsstudier. Tidskrift För Genusvetenskap, 41(3), 49-71.

Rosén, J. (2023). Att bemöta en andlig kris inom en professionell kontext. Ett Mad studie perspektiv på medikaliseringen av transpersonella erfarenheter. Magister uppsats. Göteborgs Universitet.

Roxburgh, E., & Evenden, R. (2016). ’Most people think you’re a fruit loop’: Clients’ experiences of seeking support for anomalous experiences. Counselling and Psychotherapy Research, 16(3), 211-221.

Svenaeus, F. (2013). Homo Patologicus : Medicinska diagnoser i vår tid.

Tenneys, L, J. (2022), Spirituality, psychiatry, and mad studies. I Beresford, P. & Russo, J (red). The Routledge international handbook of mad studies. (s. 290- 303). Routledge.

Timander, A. (2019). Kan disciplinen/rörelsen Mad Studies ha relevans inom ”psykisk ohälso- området”? Tidsskrift for Psykisk Helsearbeid, 16(3), 166-172.

Timander, A. (2021). Recovery through spirituality. Tidskrift För Psykisk Helsearbeid, 2021, Vol. 18, Iss. 1, Pp. 15-.24, 18(1), 15-24.

Winter, Anja L, and Pehr Granqvist. ”Where the Spirit Meets the Bone: Embodied Religiospiritual Cognition from an Attachment Viewpoint.” Religions (Basel, Switzerland ) 14.4 (2023): 511. Web.

Savannah Rosén, önskar med sitt arbete öka förståelsen för att människors levda erfarenheter är viktiga i forskning och i kliniskt arbete och bredda samtalet till ett bio-psyko-socialt-kulturellt-spirituellt perspektiv. Savannah har fokus på individen, relationen och bemötandet som den viktigaste utgångspunkten i alla professionella samtal. Idag arbetar hon som Kurator och behandlare, håller föredrag om trauma och komplex traumatisering. Savannah önskar att öka perspektiven på mänskligt lidande och erfarenheter till att inkludera hela människan så hon inte reduceras till symptom och diagnoser. Savannah har en BA i Psykologi, Magister i Socialt arbete, grundläggande psykoterapiutbildning, traumabehandling och dans &-rörelseterapi.