Geoffrey Reaume

Det kulturarv som berör Mad people, i Sverige och på många andra platser i världen, har en lång och viktig historia som nu uppmärksammas. Av särskilt intresse är att de personer som har upplevt galenskap, förr och i nutid, är de som nu uppmärksammar detta kulturarv (Punzi 2019; Rodéhn 2020). Det är en ära att ha blivit ombedd att skriva denna inledning till den första boken i Sverige om Mad Studies, skriven av aktivister och forskare, som genom sina viktiga insatser bidrar till att etablera detta fält i Skandinavien och på andra platser. I mer än trehundra år har människor efterlämnat skriftliga berättelser om hur det var att vara galen och att bli behandlad som galen av sin samtid (Peterson 1982; Porter 1987; Ingram 1997; Reaume 2017). I takt med att läs- och skrivkunnigheten bredde ut sig mot slutet av artonhundratalet ökade mångfalden och berättelserna kom att omfatta andra grupper än den över- och medelklass som lämnat de tidigaste vittnesmålen. De skilda perspektiv som dessa människor förmedlade genom sitt författande, och deras olika bakgrund, har ökat förståelsen för vår historia och hur den förhåller sig till dagens kamp för social rättvisa bland marginaliserade grupper. Dessa författare, varav många inte var särskilt kända under sin livstid, var de första förespråkarna för det som nu brukar kallas Mad Studies, eller galenskapsstudier, långt innan detta fält fick ett namn. Efter att ha suttit inspärrad i sjutton år på en brittiskt institution för galna personer, skrev och betonade William Belcher 1796, hur viktigt det var att kritisera de som förtryckte sådana som honom: ”If publication of my case is dangerous, so is likewise silence.” (Belcher, i Ingram, 1997).

Mad studies växte fram ur aktivism och forskning som bedrevs av människor som identifierade sig som galna. Tillsammans med sina allierade ville de utmana den syn på galenskap som rådde bland läkare och vårdpersonal och deras kollegor inom psykiatri och rättsmedicin samt bland akademiker.
I vissa fall har det rört sig om enskilda författare som liksom Belcher har strävat efter något slags rättvisa för sig själva och för andra som föraktfullt avfärdats som galna. I andra fall har det rört sig om organiserade grupper såsom Alleged Lunatics Friends Society, en av de första grupperna av sitt slag under tiden 1845-1863 i Storbritannien. Det kan också handla om mer sentida aktivism i slutet av nittonhundratalet i olika delar av världen. De har alla bidragit till framväxten av Mad studies, Mad people’s history och nu Mad heritage (Hervey, 1986; Beresford och Russo, 2021). Tillsammans har dessa författare och aktivister starkt bidragit till att det har skapats utrymme inom akademin och i samhället i stort för att uppmärksamma kritiska perspektiv som förmedlas av de människor vars åsikter har blivit hånade genom århundradena. Samtidigt som verk som specifikt anses tillhöra Mad studies är relativt sentida, bygger detta fält på kritiska analyser gjorda av Mad pepole och deras allierade, långt före vår tid och den utveckling vi ser i dag.

Initiativet till Mad Studies, ett uttryck som myntades av Richard Ingram år 2008, togs från början av människor som ansåg sig ha upplevt galenskap och personer som allierade sig med dessa aktivister. Robert Menzies, som inte identifierar sig som galen men som under lång tid har varit allierad med aktivisterna, tog initiativ till och var en av redaktörerna för den första boken i Nordamerika som enbart ägnades åt detta ämne och som hade titeln Mad Matters (LeFrancois, Menzies, Reaume, 2013). Dessutom är det viktigt att peka på de globala perspektiv som finns inom detta område. Forskare inom Mad studies kritiserar både ”majoritetssamhällets psykiatrisering” av personer från andra kulturer, och tendensen att se västerländska förklaringsmodeller, diagnoser och behandlingar som universella. Detta beskrevs i boken Decolonizing Global Mental Health. The psychiatrization of the majority world av China Mills (Mills, 2014). De som ägnar sig åt Mad studies utifrån intersektionell analys, använder sig även av faktorer som rör rasifiering, genus, klass och funktionsnedsättning och hur dessa påverkar de som diagnostiserats som psykiskt sjuka eller galna och hur detta påverkar deras liv (Gorman, 2013; Pickens, 2019; Bruce 2021; Redikopp 2021). Inte minst analyseras hur västerländska föreställningar om så kallad psykisk sjukdom och psykiska tillstånd appliceras på personer med annan kulturell bakgrund.

Mad studies handlar om galna människors perspektiv, och om att utföra kritiska analyser av deras mångfacetterade erfarenheter och analyser av definitioner av galenskap, historiskt och i nutid. Inom detta fält används olika kritiska, historiska, teoretiska och metodologiska angreppssätt för att tolka hur galenskap har uppfattats av människor som har levt med galenskap i det förgångna och i nuet, och för att undersöka hur galenskap har tolkats genom århundradena. Det handlar om att ta vara på erfarenheterna hos människor som har betraktats som galna och människor som interagerar med oss, och om att beakta vår sociala belägenhet i vid mening, snarare än utifrån ett fokus på individens gener eller på kemiska processer i kroppen. Mad studies ansluter sig således inte till den medicinska modellen och använder således inte medicinska begrepp såsom psykisk sjukdom, utan strävar efter att på ett kritiskt sätt engagera människor i att ifrågasätta aspekter av denna modell. De som förespråkar Mad studies och som själva har varit galna och plågats av förtvivlan, oavsett om den är kortvarig eller långvarig, inser att ett enda synsätt inte räcker för att tillgodose allas behov. Liksom andra kritiska studier av funktionsnedsättning, klass, ras, kön, sexualitet och andra områden, handlar Mad studies om att förstå olika erfarenheter av galenskap. Förespråkarna placerar därför Mad studies utanför den medicinska modellen, och betraktar istället galenskap utifrån galna människors olika perspektiv och bakgrunder på ett sätt som understryker betydelsen av sociala sammanhang.

Mad studies är ett mångdisciplinärt område som inbegriper forskare, författare, aktivister, kulturutövare och vårdpersonal samt engagerade människor från samhället i stort. Det är ett brett fält som inte bara innefattar en enskild disciplin eller ett enskilt teoretiskt angreppssätt. Snarare spänner det över bland annat feministisk, marxistisk, postmodernistisk, postkolonial och kritisk rasteori. Den gemensamma nämnaren för dessa olika angreppssätt är kritiska analyser av de psykiatriska professionerna, deras synsätt och metoder. Det betonas också hur skilda sätt att se på galenskap kan stödja människor som söker alternativ till de förhärskande sätten att se på psykiskt lidande och galenskap. I grund och botten rör sig Mad studies bort från en patologisering av galenskap, och synen på galenskap som ett biomedicinskt, individuellt fenomen.

Mad studies har dock kritiserats för att vara präglat av vita människors perspektiv och aktivister och akademiker har påpekat att färgade personers galenskap enbart är ett symboliskt bihang (Pickens, 2019; Bruce, 2021). Frågan om vem som överhuvudtaget kan gå ut offentligt och identifiera sig som ”galen” har väckts av dessa Nordamerikanska aktivister och akademiker. De har påpekat att det är mycket tryggare för en vit aktivist eller akademiker att offentligt identifiera sig som galen, än för rasifierade människor. Det har också påpekats att rasifierade människor som erfarit galenskap oftare än vita människor har utsatts för våld och dödligt våld, inklusive våld från polisen. Vita människor har trots allt större möjlighet att vara galna offentligt utan att löpa lika stor risk för att bli inspärrade på vårdinrättningar eller för att bli ihjälskjutna av polisen. Antirasistiska aktivister har i decennier kritiserat och mobiliserat mot polisens användning av dödligt våld för att hantera psykiska kriser och förtvivlan hos personer som tillhör minoritetsgrupper och ursprungsbefolkningar (Saidullah 2002). Dessutom behöver det beaktas att bemötandet av människor som erfar kriser, förtvivlan och galenskap avspeglar de omfattande fördomar som upplevts av generationer av galna människor i allmänhet och i synnerhet av grupper som varit ytterligare marginaliserade på grund av fördomar knutna till ras, klass, kön, könsidentitet och funktionsnedsättning.

Mad heritage möter Mad studies

Liksom Mad studies är kritiska kulturarvsstudier ett relativt nytt forskningsfält. Båda har dock funnits länge i andra former. Akademiker och personer med erfarenhet av galenskap har genom kritiska tolkningar av exempelvis böcker och minnesskyltar undersökt vem som omfattas eller utestängs från det allmänna minnet. De har visat att personer med egna erfarenheter sällan eller aldrig är i fokus.

Några gemensamma teman inom kritiska kulturarvsstudier är att detta fält handlar om nuet, och mer specifikt om hur tidigare erfarenheter tolkas i nuet och hur de påverkar och interagerar med nutida influenser och uppfattningar. Kritiska kulturarvsstudier handlar om aktuella förhållanden och hur människor förhåller sig till varandra. Det handlar också om makt och framför allt om vem som blir ihågkommen, och hur, i vår kollektiva historia. Inom kritiska kulturarvsstudier poängteras att det finns olika uppfattningar om hur kulturarv ska tolkas och bevaras. Det pågår hela tiden en förhandlingsprocess mellan de som besitter etablerad kunskap och makt, det vill säga personer som formulerar offentliga kulturarvsdokument, producerar utställningar, minnesskyltar och bevarandeinsatser, och de som verkar för att en tidigare åsidosatt grupps historiska erfarenheter och artefakter ska inkluderas (Wells 2017).

Kritiska kulturarvsstudier överlappar ofta Mad peoples history exempelvis genom att personer som forskar om Mad heritage och Mad peoples history, direkt involverar dem som upplevt denna historia (Punzi, 2019; Reaume, 2016). Därmed har de som tidigare varit utelämnade från officiella kulturarvsskildringar inkluderats, vilket är ett resultat av många års strävan efter att dessa röster ska höras. Detta är i linje med hur kritiska kulturarvsstudier intellektuellt, kulturellt, och socialt interagerar med det förgångna såsom det visar sig i nuet, särskilt bland människor som känt effekterna av historiska missförhållanden direkt i sina liv.

Det är särskilt viktigt att visa att dessa människor även har ägnat sig, och ägnar sig åt kulturarvsproduktion. Inom både kritiska kulturarvsstudier och Mad studies lyfts också hur det gjorts åtskillnad mellan människor och inom grupper av människor, samt vems historia som skildras och bevaras, eller inte skildras och bevaras, beroende på vilken grupp det handlar om. Vem som får vara med och formulera vad Mad studies och kritiska kulturarvsstudier är, har blivit en central punkt inom båda fälten. Varken kritiska kulturarvstudier eller Mad studies är statiska utan är föremål för ständig förhandling och utveckling, vilket denna antologi tydligt visar.
Kritiska kulturarvsstudier försöker också förstå kulturarv ur ett ”underifrånperspektiv” (Ashley, Terry & Lapace, 2018). Även i det avseendet liknar kritiska kulturarvsstudier och Mad studies varandra – båda involverar människor som befinner sig på en gräsrotsnivå, historiskt och i vårt nuvarande samhälle, det vill säga de människor som direkt har berörts och berörs av de frågor som diskuteras inom de båda forskningsfälten. Med andra ord kan Mad peoples history, Mad studies och kritiska kulturarvsstudier jämföras och ömsesidigt bidra till att forskarna och aktivisterna kan uppnå sina mål. De har alla utgått från ett väletablerat forskningsområde och omtolkat det genom att erbjuda en kritisk analys: psykiatrihistoria och medicinhistoria har kritiserats för att de bortser från personers egna skildringar av galenskap och även har slätat över maktförhållanden inom disciplinerna. I vår samtid är medicinsk vetenskap och de psykiatriska professionerna dominerande och den rådande medicinska modellen kritiseras av personer som är verksamma inom Mad studies. På ett liknande sätt kritiseras etablerad kulturarvspraxis av personer som är verksamma inom kritiska kulturarvsstudier genom att de omtolkar officiella, och ofta institutionaliserade tolkningar och presentationer av det förgångna. Kritiska kulturarvsstudier inkluderar, precis som galenskapsstudier, perspektiv från grupper som har marginaliserats i det förgångna, och som fortfarande är det, inte sällan på grund av intersektioner av exempelvis galenskap, kön, klass, ras, funktionsnedsättning och sexuell identitet.
Samtidigt finns det inom respektive forskningsområde en grundläggande strävan efter att även vara kritiska mot vår egen kritik. Bara för att en analys bygger på ett underifrånperspektiv eller skildrar en tidigare ignorerad grupp i befolkningen, innebär det inte att den utan vidare ska godtas utan att fördjupade reflektioner görs. Rodney Harrison, som har publicerat en bok om kritiska kulturarvsstudier, har hävdat att ”alla former av kulturarvsskapande måste granskas kritiskt – inte bara fackmäns syn på kulturarv utan även folkliga synsätt” (Harrison 2018). En liknande kritik kan också tillämpas inom forskning om Mad peoples history och Mad studies. Till exempel kan ett kritiskt perspektiv behövas när synsätt som presenteras av människor som anses galna per definition betraktas som mer trovärdiga. Att ge tolkningsföreträde till personer som har betraktas som galna kan vara ett sätt att försöka kompensera för historiska missförhållanden där galna människors uppfattningar automatiskt avfärdades som ”galenskap” eller som meningslösa men de måste ändå reflekteras över från ett kritiskt perspektiv. En risk med att övervärdera dess personers perspektiv och synsätt är att allt som en människa som anses galen uttrycker godtas och hyllas okritiskt. Inom forskning om Mad people’s history och inom Mad studies är det därför viktigt att galenskap och galna människor inte romantiseras eller automatiskt betraktas som mer moraliskt högtstående än de människor som inte anses galna, eller att de ses som en källa till visdom. Galna människors perspektiv och handlingar är förtjänta av lika mycket kritisk analys utifrån hur de påverkar andra människor som alla andra människors perspektiv och handlingar, historiskt och i nutid. Det handlar om att närma sig erfarenheterna hos människor som har ansetts galna, eftersom de precis som andra är människor som interagerar med människor. Vi interagerar med varandra i sociala sammanhang och det är så vi behöver förstå galna människors perspektiv och handlingar, snarare än som ett uttryck för en individs påstådda sjukdom. Framför allt handlar det om att ta galna människors synpunkter på lika stort allvar som alla andras.

De som verkar inom Mad people’s history, Mad studies och kritiska kulturarvsstudier kritiserar etablerade och ofta institutionaliserade sätt att arbeta med såväl vårdinsatser som historia och kulturarvstolkningar. Det finns en etablerad koppling mellan Mad people’s history och Mad studies och de var sammanlänkade redan innan de fick sina nuvarande namn. Även om kritiska kulturarvsstudier har utvecklats separat från eller parallellt med forskning om Mad people’s history och Mad studies finns det samband – både när det gäller deras kritiska perspektiv och hur respektive fält uppfattas, definieras och avgränsas. Båda strävar efter att göra sitt studieområde mer inkluderande, respektfullt och inbjudande i relation till bredare grupper i befolkningen, framförallt de som påverkas direkt av de historiska och aktuella frågor som studeras. Harrison (2018) påpekar att kritiska kulturarvsstudier inte bara handlar om en kritisk analys och tolkning utan också om att inkludera människor, händelser eller platser i vår forskning och vår utåtriktade verksamhet. Detta kan även tillämpas på forskning om Mad people’s history och Mad studies. Ordet ”kritisk” har medfört stringentare analyser och resultat inom respektive fält och de kommer fortsatt att arbeta med denna stringens. I takt med att aktivister och forskare i högre grad uppmärksammar tidigare försummade perspektiv, arbetsmetoder, ämnen och grupper, förr och i nutid kommer allvaret inom respektive fält att öka. De följande bidragen till denna bok visar hur Mad studies och kritiska kulturarvsstudier har kommit att bli dynamiska i Sverige, tack vare att aktivister, forskare, konstnärer och praktiker bidrar på olika kreativa sätt. Genom forskning, konst och opinionsbildning för de ut sitt budskap till allmänheten. Jag vill härmed lyckönska alla som varit inblandade i denna viktiga nya bok.

Kommentar: En tidigare version av den här artikeln presenterades vid Institutionen för socialt arbete och Centrum för kritiska kulturarvsstudier vid Göteborgs universitet den 18 februari 2020. Jag vill tacka Elisabeth Punzi för att hon bjöd in mig att göra denna presentation. Texten har översatts från engelska.

Referenser:
Ashley, Susan, Andrea Terry & Josee LaPace. (2018) “Introduction: Critical Heritage Studies in Canada”, Journal of Canadian Studies (Winter): 1-10.
Belcher, William. (1997) “Address to Humanity: Containing, a Letter to Dr. Thomas Monro: A Receipt to Make a Lunatic, and Seize his Estate; and a Sketch of a True Smiling Hyena, 1796,” in Voices of Madness: Four Pamphlets, 1683-1796, Allan Ingram (ed.). (Gloucestershire: Sutton Publishing): 129-135.

Beresford, Peter and Jasna Russo, eds. (2021) The Routledge Handbook of Mad Studies: Critical International Perspectives on doing Mad Studies (London: Routledge).

Bruce, La Marr Jurelle. (2021) How to Go Mad without Losing Your Mind: Madness and Black Radical Creativity. Durham N.C.: Duke University Press.

Gorman, Rachel. (2013). “Mad Nation? Thinking Through Race, Class and Identity Politics.” In LeFrancois, B, Menzies, R., Reaume, G., (eds.). Mad Matters: A Critical Reader in Canadian Mad Studies. Toronto: Canadian Scholars’ Press: 269-80.

Harrison, Rodney (2018) “Critical Heritage Studies beyond epistemic popularism”. Antiquity 92:365 (October), e9 https://www.cambridge.org/core/journals/antiquity/article/critical-heritage-studies-beyond-epistemic-popularism/3183C46CFE9E4D73C0983C8834DC859E/core-reader

Hervey, Nicholas. (1986) “Advocacy or Folly: The Alleged Lunatics’ Friends Society, 1845-63,” Medical History  30:3 (July): 245-275
Ingram, Allan, ed. (1997) Voices of Madness: Four Pamphlets, 1683-1796. (Gloucestershire: Sutton Publishing.
Ingram, Richard. (2008). “Mapping ‘Mad Studies’: The Birth of an In/discipline.” Paper presented at Disability Studies Student conference, Syracuse University.

LeFrancois, Brenda, Robert Menzies and Geoffrey Reaume, eds. (2013) Mad Matters: A Critical Reader in Canadian Mad Studies. (Toronto: Canadian Scholars Press).
Mills, China. (2014). Decolonizing Global Mental Health: The Psychiatrization of the Majority World. London: Routledge.

Peterson, Dale, ed. (1982) A Mad People’s History of Madness. (Pittsburgh: University of Pittsburgh Press)
Porter, Roy. (1987) A Social History of Madness: Stories of the Insane. (London: Weidenfeld and Nicholson)
Pickens, Therí Alyce. (2019) Black Madness : : Mad Blackness. (Durham: Duke University Press).
Punzi, Elisabeth. (2019) “Ghost Walks or Thoughtful Remembrance: How should the heritage of psychiatry be approached?” The Journal of Critical Psychology, Counselling and Psychotherapy 19:4, 242-251.

Redikopp, Sarah. (2021) “Out of Place, Out of Mind: Min(d)ing Race in Mad Studies Through a Metaphor of Spatiality.” Canadian Journal of Disability Studies 10:3, 96-118.

Reaume, Geoffrey. (2016) “A Wall’s Heritage: Making Mad People’s History Public”, Public Disability History blog journal 1:20 (November 21), available on-line at: http://www.public-disabilityhistory.org/2016_11_01_archive.html

Reaume, Geoffrey. (2017) “From the Perspectives of Mad People”, in The Routledge History of Madness and Mental Health, Greg Eghigian, (ed.). (London: Routledge): 277-296.
Rodéhn, Cecilia. (2020) “Emotions in the Museum of Medicine. An investigation of how museum educators employ emotions and what these emotions do,” International Journal of Heritage Studies, 26:2, 201-213, DOI: 10.1080/13527258.2018.1557236

Saidullah, Ahmad, et. al. (2002) Saving Lives: Alternatives to the Use of Lethal Force by Police – Report of a Conference Held in Toronto, June 23-24, 2000, Urban Alliance on Race Relations, Queen Street Patients Council (Toronto: Urban Alliance on Race Relations).
Wells, Jeremy. (2017) “What is Critical Heritage Studies and how does it incorporate the discipline of history?” Conserving the Human Environment online at: http://heritagestudies.org/index.php/2017/06/28/what-is-critical-heritage-studies-and-how-does-it-incorporate-the-discipline-of-history/